Stackars försäkringsbolagen... eller vänta lite nu?

I äkta Svensson-anda så älskar jag granskningsprogrammen i svensk TV. Uppdrag granskning, Dokument ini/utifrån, Kalla Fakta, Plus och så vidare är underhållning som man liksom inte behöver skämmas för att ta del av - i motsats till våra småskamsna stunder med förnedringsprogrammen, även om båda i grunden nog bygger på samma törst efter "drama".

Mycket av behållningen med denna typen av program ligger i att de oftast ställer sig på den lilla människans och "de godas" sida, mot exempelvis de stora onda företagen som bara motiveras av pengar. Men så ibland skjuter man lite snett, och extra tarvligt kändes det förra veckan då Kalla Fakta i ett glest underbyggt inslag tog försäkringsbolagens sida mot de "snikna" veterinärerna - och till på köpet bara en vecka efter att ett företag i nämnda bransch blivit kastade i Plus-papperskorgen. Nu var det förvisso inte samma företag det rörde, men timingen fick nog fler än mig att dra öronen åt sig när det gällde Kalla Faktas granskning.

För er som inte har sett inslagen så sågade Plus den 10 mars Agria Djurförsäkringar, som vägrat betala ut livförsäkringen åt en kvinna vars hund - efter två olika veterinärers samt Agrias egen telefonsupports rekommendationer - hade avlivats. Orsaken till avslaget var att avlivningen inte ansågs ha varit medicinskt motiverad. Vidare ansåg man på Agria att det hade behövts ytterligare undersökningar med bland annat röntgen för att fastställa om avlivningen var tillräckligt motiverad för att motsvara deras krav för utbetalning av livförsäkringsbeloppet.

Vi spolar fram en vecka och befinner oss nu i TV-soffan med Kalla fakta den 17 mars (eller ja, inte för min del då jag ser all TV via internet i datorn när jag känner för det, men det låter ju inte lika snitsigt). Här är det försäkringsbolagen - dock ej Agria specifikt, ska nämnas - som vänder sig emot "onödiga" och dyra behandlingar av djur som egentligen borde få ha somnat in. Man menar att veterinärerna passar på att "casha in" på försäkringens maxbelopp genom att utföra behandlingar endast för att tjäna pengar på försäkringsbolagens bekostnad. Kalla Fakta och försäkringsfolket försöker vinkla det till att det är djuren (som får en chans att leva vidare med t.ex. tre ben efter en kostsam amputation) som får lida för detta när de egentligen borde avlivas.

Så hur ska ni ha det, försäkringsbolagen? Ni vill inte betala ut livförsäkring åt folk som låter sina djur vandra vidare till andra sidan, men inte heller vill ni att man fortsätter att utreda och/eller behandla djuren om det är ni som får stå för kostnaderna? Hört talas om att både äta och ha kvar kakan månne?

Det ska påpekas att jag inte tror det omöjligt med förekomsten av veterinärkliniker som utnyttjar höga försäkringsbelopp, eller att veterinärer och för den delen andra läkare är en gudomlig ras som inte kan drabbas av dollartecken för ögonen. Men för det första så tror jag att det är ett större och viktigare problem att många husdjur i landet inte får den vård de behöver pga. att de inte anses värda det, och att man kanske borde gräva i detta istället, och för det andra så är jag nog inte ensam om att hålla försäkringsbolag bland de kategorier som jag känner minst förtroende och sympati för här i världen, och det inte utan fog... så ris till Kalla Fakta den här gången.

Här i Lund var det ju fint... fan vad fult.

Jag har hört talas om Litteralund, syftar de möjligen på engelskans litter/littering för skräp/nedskräpning? Alltså, jag älskar Lund och jag älskar att vara utomhus, men sedan snösmältningen i januari har de båda gått föga bra ihop. Vart man än vänder blicken så svider det i både ögon och själ vid åsynen av högar med plastpåsar, gamla förpackningar, cigarettpaket, pappmuggar, glasflaskor och tomburkar som ligger slängda längs buskar i vägkanterna. Så bloggens första ris går till Lunds invånare och kommun som inte kan hålla staden ren!

För att illustrera problematiken gav jag och syster Beatrice oss ut på en kort promenad i närområdet - Värpinge/Väster och sen bort mot Mobilia. Ett litet utdrag;

Det är ju inte direkt så att vi behövt leta efter skräp att fotografera, utan det ligger överallt längs bil- cykel- och gångvägar, bara i varierande koncentration. Det är ju så man skäms. Även Malmö verkar ha samma problem, vilket man också kan ana när man ser vägkanterna på de större vägarna mellan städerna.

Nu hoppas vi på bättring hos nedskräparna från den 1:a juli, då en föreslagen lag ska gå igenom som ger poliser och ordningsvakter rätt att ge 800 kr i böter om de ser någon skräpa ner. Från och med den 1:a april sätter också "den manuella städningen på gator och torg" igång, enligt Magnus Jönsson, driftingenjör på tekniska förvaltningen. Hur långt ut från centrum denna insats sträcker sig är dock oklart. Det lutar åt att jag får ge mig ut och städa upp på egen hand här i krokarna.


Alla bilder kan ses här.

Och de som inte kopplade referensen i titeln kan uppdatera sig på svensk internetkult här.

Bloggingtajm

Förvisso har jag en sällan använd Livejournal sedan -04, men det kändes dags att skapa en ämnad åt mitt modersmål också, om inte annat för att hindra förfallet av mitt svenska skriftspråk. För mycket avslappnat nätskriveri sätter nog sina spår till slut... så ha överseende.

För närvarande arbetar jag endast deltid och bor dessutom (temporärt och motvilligt) hemma hos mina föräldrar, vilket innebär en hel del fritid som utan tvekan kan ägnas åt vettigare saker än att slösurfa. Jag är förvisso övertygad om att det finns bra mycket vettigare saker att göra än att sitta och blogga, men det är givande nog för stunden.

Titeln kom till mig som en uppenbarelse när jag duschade idag (dusch-tid är tanketid!). Mitt namn har sedan barnsben varit utsatt för diverse kreativa variationer, från de simpla Trosmarie och Fis-marie till de mer avancerade alster man kan finna i det illustrerade verket "Stora Marie-boken" som min utmärkte kamrat Patricia skapade under vår gymnasietid.

Nu har jag inte tänkt vara jätteseriös i den här bloggen men då jag som de flesta personer ofta och gärna har åsikter om saker och ting så lär en hel del av varan ris- och ros utdelas i någon form. Namnet speglar också min veliga natur - jag har svårt att se i svart och vitt och ta benhård ställning till saker och ting utan funderar hellre över olika vinklar i en given fråga.

Nu när jag petat ner lite formfransketext (jag tänker mig bröd utan verklig substans) ska jag pilla med designen. Med min beslutsångest lär det ta sin lilla tid.