Dubbelmoralen om barns sexualitet

Att prata om barns sexualitet är måhända inte lika tabu idag som det var för femtio år sedan. Men hundra år efter Sigmund Freuds verk finns det fortfarande relativt lite forskning i ämnet. När man pratar om barn och sex så gäller det nämligen att vakta sina ord. Du vill inte misstänkas tillhöra samhällets lägsta avskum - pedofilerna - eller ens någon som anser att de som tänder på barn är människor, med rättigheter. I Sverige och ett par andra länder har vi drivit kampen mot sexualiserande av barn så långt att till och med tecknad barnpornografi är olaglig att ens titta på - något som blev uppmärksammat år 2010 i fallet mot Simon Lundström.

Samtidigt som denna gängse uppfattning om barnet som fredat och oskuldsfullt råder, så sprids det motsatta budskapet i både medier och butiker som riktar sig till barn. Särskilt flickor får gärna vara sexiga. I talangjakter runtom i världen dansar halvnakna småtjejer samma erotiska steg som deras vuxna idoler, och hela publiken hejar på. Dockor som marknadsförs till flickor har stora bröst och läppar samt använder smink och klär sig i kortkort för att attrahera killar. I klädaffärerna finns sexiga underkläder (och "BHar" anpassade för barns icke-bröst) även på barnavdelningen.

Småtjejer ska alltså gärna vara sexiga, till och med porriga, vid så ung ålder som möjligt, men att prata om barns sexualitet gör vi helst inte, och om någon vågar känna upphetsning inför dessa små sexobjekt så ska de hängas. Vadan denna diskrepans?


Tillägg 4 april 2014 då detta blogginlägget verkar ofärdigt:
Självklart ursäktar jag på intet sätt pedofili, en läggning jag tycker är lika vidrig som alla andra som inte har den. Det jag vill få fram är att vi måste lägga undan dubbelmoralen och sluta sexualisera barn på vuxnas villkor. Barn har en sexualitet (vem började inte onanera senast i lågstadiet liksom?), men den måste få ske på deras egna villkor. På samma sätt som kvinnor inte blir mer sexuellt frigjorda av att jämt framställas som sexobjekt, så är det inte ett accepterande av barns begynnande sexualitet att vi gör dem vuxet sexiga.

En annan konstighet är att i princip ingen egentligen verkar tycka att det är okej att sexualisera barn. Ändå görs det överallt, hela tiden. What gives?

All work and no play makes... economic growth!!11

Jag är nog inte den enda som ser rött efter att ha läst denna artikel i DN idag: http://www.dn.se/ekonomi/ny-kalender-med-fasta-helgdagar

Det är sån där idiotgrej som först får en att undra om någon medvetet bara provocerar (känt på nätet som att "trolla"). Men när man läser att det har med ökad ekonomisk tillväxt att göra så förstår man att det är på allvar. Ekonomisk tillväxt är nämligen alltid allvar. Ekonomisk tillväxt är nämligen det viktigaste som finns. Åtminstone om man får tro gängse uppfattning som råder i världen idag.

"världsekonomin skulle tjäna avsevärt på förändringen"
Det öppnar för filosoferande när man pratar om ekonomin som en företeelse med egenintresse. Är ekonomin frånskild människorna? Vilka människor är det som tjänar på att ekonomin mår bra? Artikeln svarar oss: "arbetsgivarnas förluster minimeras". Och på vems bekostnad?

De "amerikanska forskarna" (deras namn eller någon källhänvisning hade inte skadat) verkar vidare ha missat att ta med en aspekt i sina matematiska beräkningar. Nämligen människan - en biologisk varelse. Människor är inga robotar som kan arbeta med jämn produktivitet dag ut och dag in livet igenom. Människor behöver vila emellanåt. Jag skulle snarare vilja se forskning på hur mycket produktiviteten går upp efter helger när folk faktiskt är utvilade. Och skulle vi behöva arbeta x antal fler dagar per år så skulle du nog kunna dra av de dagarna igen, då folk skulle behöva pensioneras tidigare efter att ha blivit utslitna både fysiskt och mentalt...

Men de som vurmar för ekonomisk tillväxt har väl aldrig tänkt särskilt brett eller långsiktigt.