Dubbelmoralen om barns sexualitet

Att prata om barns sexualitet är måhända inte lika tabu idag som det var för femtio år sedan. Men hundra år efter Sigmund Freuds verk finns det fortfarande relativt lite forskning i ämnet. När man pratar om barn och sex så gäller det nämligen att vakta sina ord. Du vill inte misstänkas tillhöra samhällets lägsta avskum - pedofilerna - eller ens någon som anser att de som tänder på barn är människor, med rättigheter. I Sverige och ett par andra länder har vi drivit kampen mot sexualiserande av barn så långt att till och med tecknad barnpornografi är olaglig att ens titta på - något som blev uppmärksammat år 2010 i fallet mot Simon Lundström.

Samtidigt som denna gängse uppfattning om barnet som fredat och oskuldsfullt råder, så sprids det motsatta budskapet i både medier och butiker som riktar sig till barn. Särskilt flickor får gärna vara sexiga. I talangjakter runtom i världen dansar halvnakna småtjejer samma erotiska steg som deras vuxna idoler, och hela publiken hejar på. Dockor som marknadsförs till flickor har stora bröst och läppar samt använder smink och klär sig i kortkort för att attrahera killar. I klädaffärerna finns sexiga underkläder (och "BHar" anpassade för barns icke-bröst) även på barnavdelningen.

Småtjejer ska alltså gärna vara sexiga, till och med porriga, vid så ung ålder som möjligt, men att prata om barns sexualitet gör vi helst inte, och om någon vågar känna upphetsning inför dessa små sexobjekt så ska de hängas. Vadan denna diskrepans?


Tillägg 4 april 2014 då detta blogginlägget verkar ofärdigt:
Självklart ursäktar jag på intet sätt pedofili, en läggning jag tycker är lika vidrig som alla andra som inte har den. Det jag vill få fram är att vi måste lägga undan dubbelmoralen och sluta sexualisera barn på vuxnas villkor. Barn har en sexualitet (vem började inte onanera senast i lågstadiet liksom?), men den måste få ske på deras egna villkor. På samma sätt som kvinnor inte blir mer sexuellt frigjorda av att jämt framställas som sexobjekt, så är det inte ett accepterande av barns begynnande sexualitet att vi gör dem vuxet sexiga.

En annan konstighet är att i princip ingen egentligen verkar tycka att det är okej att sexualisera barn. Ändå görs det överallt, hela tiden. What gives?