Demokrati och yttrandefrihet - till varje pris?

Jag brukar gnälla på hur liberaler och annat högerfolk sätter individens fria vilja före allt, även om både miljö, djur och människor tar orimligt mycket stryk på vägen. Frihet och möjlighet att forma våra egna liv är såklart jätteviktigt, men någonstans drar vi ju alla en gräns för vad som är rimligt i den fria viljans namn, eller hur?

Efter gårdagens val till Europaparlamentet förstår jag också vad folk menar med att demokrati kanske trots allt inte är det ultimata statsskicket. Nej jag vill inte införa diktatur, men jag ställer mig frågande till om kollektivets "fria val" verkligen ska gå före saker som mänskliga rättigheter? Om tillräckligt många människor vill att vi ska göra något som skadar en stor mängd andra människor (eller naturen för den delen), ska detta alltid tillåtas drivas igenom då? Och hur många gånger måste vi påminnas om att Hitler och hans parti var folkvalda, demokratiskt framröstade?

Nationalsocialism och rasism verkar bli allt mer rumsrent även i Sverige. Nazister demonstrerar, med stort polisskydd. Nazister släpps in för att tala på skolor. Public service gör program om hur synd det är om nazister. Nazister och Sverigedemokrater (nazi-light, för den som inte är redo att gå hela vägen) drar yttrandefrihets- och demokratikortet för att få säga och göra nästan vad som helst, samtidigt som man kväser protester med samma kort. Fler och fler människor, som inte ens delar dessa värderingar, ställer sig bakom denna ordning. Yttrandefrihet! Demokrati! Till varje pris?

Hemmagjort mineralvatten

Jag tycker kranvatten smakar tråkigt. Det godaste köbevannet är enligt mig Evian. Det äckligaste vattnet jag vet är omvänd-osmosat, alltså helt fritt från mineraler och allt. När jag bjuds på sådant vatten på restauranger brukar jag rädda situationen genom att hälla i lite bordssalt. Här hemma har jag börjat hälla i lite Seltin (50 % Natriumklorid NaCL, 40 % Kaliumklorid KCl, 10 % Magnesiumsulfat MgSO4). Men nu har jag försökt googla mig till info om hur jag gör så gott och nyttigt mineralvatten som möjligt!

Här hittade jag en sida med länk till ett exceldokument där man kan räkna ut vad man ska tillsätta sitt eget kranvatten, för att få samma mineralsammansättning som de mineralvatten som finns på marknaden!

Så jag gick in på VASyd och hämtade info om Malmös kranvatten:

Och räknade ut med programmet från länken ovan hur jag gör en Evian-kopia:

Nu kan man ju inte (utan att omvänd-osmosa och ta bort allt) ta bort vissa ämnen ur vattnet, så helt rätt blir det ju inte, men kanske blir det åtminstone lite godare om jag tillsätter lite magnesiumkarbonat och kalciumkarbonat. Fast dessa är tydligen inte lösliga i vanligt vatten, så man måste blanda dem i kolsyrat vatten... Men hydroxider ska tydligen också gå bra...

En annan sida sade: "You'll want table salt (NaCl), sodium bicarb (NaHCO3) and Epsom salt (MgSO4) along with the slightly harder to find calcium hydroxide (Ca(OH)2) and milk of magnesia (Mg(OH)2)."
Alltså bordssalt, bikarbonat, epsomsalt, släckt kalk och magnesiummjölk.

Fan kan inte nån bara sälja en flaska med färdigblandad tillsats som man kan hälla i sitt kranvatten?? Jag kanske bara slänger ner en av mina kal-mag tabletter i ett glas vatten och ser vad som händer...


PS. Som bonus hittade jag en sida med recept på vatten smaksatta med frukt, bär och örter.

Släng dig i väggen, Helix

Om jag hade varit bara snäppet flummigare hade jag trott att det var nåt slags kosmiska krafter som gjorde kaos med min person just nu. Tråkig som jag är så lutar min teori snarare åt biologiska processer i min fysiska kropp kombinerat med yttre omständigheter. Men fan vilken mental och kroppslig berg- och dalbana jag befinner mig i på sistone. Tankar, känslor, och kroppsliga tillstånd susar med varierande hastighet genom mig.

Ena dagen:
Jag har inte mått så här bra på många år, jag är kung över världen och inget ska stoppa mig nu!!
Några dagar senare:
Jag har inte mått så här dåligt på många år, måste söka vård och hämta ut ångestdämpande.

Ena timmen: Jag är fan bra på allt jag gör, och sjukt trevlig dessutom, det är bara otur som gör att ingen kallar mig till jobbintervju, snart vänder allt och livet kommer bli rosor igen!
Någon timme senare: Jag är inte gjord för den här världen, jag är för svag, ynklig, sjuklig, saknar driv och självdisciplin, jag kommer aldrig att bli en normal, fungerande och anpassad människa, jag är helt beroende av att folk tar hand om mig och om evolutionen hade haft något att säga till om så hade jag avlivats på momangen.

Ena veckan:
Fyfan vad energin är på topp, jag går upp åtta varje morgon, söker massor av jobb, övningskör och fågelskådar med pappa, planterar om alla växter, städar hela lägenheten, går och shoppar och åker iväg och träffar kompisar.
Den påföljande veckan: Kan omöjligt komma ur sängen före klockan 12, får svårt att andas när jag ens tittar på min jobbsökarflik, lämnar knappt lägenheten om det inte är kris, orkar varken diska, städa eller vattna blommorna, spenderar dagen med att sitta och stirra på datorn eller somna i TV-soffan.

Och när jag äntligen känner mig pigg och pepp en dag så kommer min vän kroppen och bah "akut illamående, kräkkänslor, yrsel, räserbajs från helvetet och vips fillibabba en muskelbristning i vaden så du inte ens kan gå hihihihihi GOT YA!"

En tur till Liseberg i sommar kommer ju vara rena sömnpillret i jämförelse.

Vad feminismen innebär för mig i vardagen

I gymnasiet skrev jag en skämtsam argumenterande text om hur mycket bättre världen skulle vara om kvinnor styrde den, och några år senare läste jag en högskolekurs i genusvetenskap. Ändå är det inte förrän på senare tid (senaste året typ?) som jag på allvar har satt mig in i feminismen - börjat läsa feministisk litteratur och följa bloggar och facebooksidor på temat. Det märks att fler och fler är med på spåret, och att en samhällsförändring kan vara i antågande, men tills dess vill jag fundera över vad feminismen hittills har gett mig rent konkret. Så här kommer några saker jag kom på just nu!

- Jag lägger alltid märke till könsfördelning och sexistiska budskap i media, som filmer, TV och TV-spel. Det kan bli ganska jobbigt att ständigt störa sig på detta, men samtidigt behövs det att folk stör sig och säger ifrån för att vi ska få en förändring!

- När jag ser ett TV-program (oskriptat, typ paneler och dokumentärer) med endast eller mestadels kvinnliga medverkande, så stannar jag alltid upp och tittar, istället för att som förut kanske tänka "snark, massa tjattriga kvinnor" (internaliserat kvinnohat).

- Jag har blivit medveten om vilka metoder män använder för att mästra kvinnor i vardagen, och jag tar inte skiten längre.

- Jag har funnit personlig kraft att stå upp för mig själv och stå på mig, i alla möjliga sammanhang.

- Jag känner solidaritet med alla kvinnor, och är extra benägen att försöka förstå, stötta och hjälpa dem - även om jag såklart aldrig kommer att gilla alla kvinnor.

- Jag känner mig mer förstående inför min mamma och hennes relation till min klassiskt mansgrisiga och härskande pappa (som jag såklart fortfarande tycker om även om jag ser hans beteende i ett annat ljus nu).

- Jag har blivit mer medveten om mitt kroppsspråk och sätt att agera och röra mig, och testat att byta ut mina typiskt kvinnliga beteenden mot typiskt manliga. Jag har märkt vilken skillnad det gör för hur stark och mäktig man känner sig, samtidigt som jag inte gillar hur det ibland innebär att visa mindre hänsyn, ödmjukhet och omtänksamhet mot andra.

- Jag har lärt mig mer om hur olika sorters förtryck samexisterar, och blivit mer medveten om hur jag själv ser på och agerar mot andra förtryckta grupper.

- Jag har fått nytt hopp om hur vi kan skapa ett bättre samhälle och en bättre värld, och jag är sjukt pepp på att kämpa med mina feministiska medmänniskor för detta!