Jag brukar gnälla på hur liberaler och annat högerfolk sätter individens fria vilja före allt, även om både miljö, djur och människor tar orimligt mycket stryk på vägen. Frihet och möjlighet att forma våra egna liv är såklart jätteviktigt, men någonstans drar vi ju alla en gräns för vad som är rimligt i den fria viljans namn, eller hur?
Efter gårdagens val till Europaparlamentet förstår jag också vad folk menar med att demokrati kanske trots allt inte är det ultimata statsskicket. Nej jag vill inte införa diktatur, men jag ställer mig frågande till om kollektivets "fria val" verkligen ska gå före saker som mänskliga rättigheter? Om tillräckligt många människor vill att vi ska göra något som skadar en stor mängd andra människor (eller naturen för den delen), ska detta alltid tillåtas drivas igenom då? Och hur många gånger måste vi påminnas om att Hitler och hans parti var folkvalda, demokratiskt framröstade?
Nationalsocialism och rasism verkar bli allt mer rumsrent även i Sverige. Nazister demonstrerar, med stort polisskydd. Nazister släpps in för att tala på skolor. Public service gör program om hur synd det är om nazister. Nazister och Sverigedemokrater (nazi-light, för den som inte är redo att gå hela vägen) drar yttrandefrihets- och demokratikortet för att få säga och göra nästan vad som helst, samtidigt som man kväser protester med samma kort. Fler och fler människor, som inte ens delar dessa värderingar, ställer sig bakom denna ordning. Yttrandefrihet! Demokrati! Till varje pris?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar