Förkylningskurer

Nu är det förkylningstider och jag åkte på en runda i helgen, som jag dock lyckades kurera bort nästan helt på ett par dagar. Så tänkte samla lite kurer här. Men det gäller att börja tidigt för att det ska göra någon skillnad, helst så fort man får minsta lilla känning och senast ett dygn efter att sjukdomen brutit ut. Använd så många metoder som möjligt för att maxa placebo-effekten också!

• Echinacea (Röd solhatt). Vetenskapen spretar, men en del studier tyder på att den både lindrar och förkortar förkylningar. Det är ett växtextrakt som köps på apotek. Mitt favoritpreparat är Echinagard (finns både tabletter och flytande). Esberitox verkar också fungera bra, den innehåller även ett par andra örter. Echinaforce och Kan Jang är andra populära märken. Använd inte under lång tid och läs på om bieffekterna före använding.
• Ginseng. Spretig men lovande forskning. Tas oftast som kosttillskott. Läs på om biverkningarna före användning.
• C-vitamin. Vetenskapen är osäker här, möjligt att det åtminstone förkortar sjukdomstiden något, särskilt hos fysiskt aktiva. Finns i mängder i bl.a. paprika, kålgrönsaker, citrusfrukter, kiwi, papaya och jordgubbar. Förstörs vid uppvärmning. Finns även som kosttillskott. Går i princip ej att överdosera då överskottet kissas ut.
• D-vitamin. Osäker forskning här med. Vitaminet bildas i huden i sommarsolen, annars är det fet fisk eller kosttillskott som gäller.
• Zink. Forskning spretar, men pekar eventuellt på att zink förkortar sjukdomstiden, men ej lindrar symptom. Finns främst i bönor, linser, nötter och frön. Finns även som kosttillskott, men superdosera inte under lång tid, då detta kan ge upphov till brist på koppar, som i sin tur försvårar upptag av C-vitamin.
• Vitlök. Forskningen är otydlig, men det verkar åtminstone kunna förebygga att en förkylning bryter ut (i studien användes en tablett med 180 mg allicin/dag).
• Ingefära. Hittar inga studier om detta, men det är en österländsk tradition att ta ingefära i alla dess former mot förkylning och influensa. Min spekulation är att färsk, rå är bäst - dock inte särskilt gott. Mixa med en c-vitaminrik juice!
• Honung, propolis, och andra "biprodukter". Spretig forskning, men verkar vara virusdödande, slemlösande och lenande vid halsont.
• Andra tips: Håll dig varm, och vila! Drick mycket, särskilt vid feber. Undvik nässpray och febernedsättande, åtminstone i början, då det är kroppens sätt att döda virus. Undvik även mejeriprodukter, som är slembildande. 

Här hittade jag intressant fakta när jag sökte info: The Truth Behind Natural Cold “Remedies”

Demokrati och yttrandefrihet - till varje pris?

Jag brukar gnälla på hur liberaler och annat högerfolk sätter individens fria vilja före allt, även om både miljö, djur och människor tar orimligt mycket stryk på vägen. Frihet och möjlighet att forma våra egna liv är såklart jätteviktigt, men någonstans drar vi ju alla en gräns för vad som är rimligt i den fria viljans namn, eller hur?

Efter gårdagens val till Europaparlamentet förstår jag också vad folk menar med att demokrati kanske trots allt inte är det ultimata statsskicket. Nej jag vill inte införa diktatur, men jag ställer mig frågande till om kollektivets "fria val" verkligen ska gå före saker som mänskliga rättigheter? Om tillräckligt många människor vill att vi ska göra något som skadar en stor mängd andra människor (eller naturen för den delen), ska detta alltid tillåtas drivas igenom då? Och hur många gånger måste vi påminnas om att Hitler och hans parti var folkvalda, demokratiskt framröstade?

Nationalsocialism och rasism verkar bli allt mer rumsrent även i Sverige. Nazister demonstrerar, med stort polisskydd. Nazister släpps in för att tala på skolor. Public service gör program om hur synd det är om nazister. Nazister och Sverigedemokrater (nazi-light, för den som inte är redo att gå hela vägen) drar yttrandefrihets- och demokratikortet för att få säga och göra nästan vad som helst, samtidigt som man kväser protester med samma kort. Fler och fler människor, som inte ens delar dessa värderingar, ställer sig bakom denna ordning. Yttrandefrihet! Demokrati! Till varje pris?

Hemmagjort mineralvatten

Jag tycker kranvatten smakar tråkigt. Det godaste köbevannet är enligt mig Evian. Det äckligaste vattnet jag vet är omvänd-osmosat, alltså helt fritt från mineraler och allt. När jag bjuds på sådant vatten på restauranger brukar jag rädda situationen genom att hälla i lite bordssalt. Här hemma har jag börjat hälla i lite Seltin (50 % Natriumklorid NaCL, 40 % Kaliumklorid KCl, 10 % Magnesiumsulfat MgSO4). Men nu har jag försökt googla mig till info om hur jag gör så gott och nyttigt mineralvatten som möjligt!

Här hittade jag en sida med länk till ett exceldokument där man kan räkna ut vad man ska tillsätta sitt eget kranvatten, för att få samma mineralsammansättning som de mineralvatten som finns på marknaden!

Så jag gick in på VASyd och hämtade info om Malmös kranvatten:

Och räknade ut med programmet från länken ovan hur jag gör en Evian-kopia:

Nu kan man ju inte (utan att omvänd-osmosa och ta bort allt) ta bort vissa ämnen ur vattnet, så helt rätt blir det ju inte, men kanske blir det åtminstone lite godare om jag tillsätter lite magnesiumkarbonat och kalciumkarbonat. Fast dessa är tydligen inte lösliga i vanligt vatten, så man måste blanda dem i kolsyrat vatten... Men hydroxider ska tydligen också gå bra...

En annan sida sade: "You'll want table salt (NaCl), sodium bicarb (NaHCO3) and Epsom salt (MgSO4) along with the slightly harder to find calcium hydroxide (Ca(OH)2) and milk of magnesia (Mg(OH)2)."
Alltså bordssalt, bikarbonat, epsomsalt, släckt kalk och magnesiummjölk.

Fan kan inte nån bara sälja en flaska med färdigblandad tillsats som man kan hälla i sitt kranvatten?? Jag kanske bara slänger ner en av mina kal-mag tabletter i ett glas vatten och ser vad som händer...


PS. Som bonus hittade jag en sida med recept på vatten smaksatta med frukt, bär och örter.

Släng dig i väggen, Helix

Om jag hade varit bara snäppet flummigare hade jag trott att det var nåt slags kosmiska krafter som gjorde kaos med min person just nu. Tråkig som jag är så lutar min teori snarare åt biologiska processer i min fysiska kropp kombinerat med yttre omständigheter. Men fan vilken mental och kroppslig berg- och dalbana jag befinner mig i på sistone. Tankar, känslor, och kroppsliga tillstånd susar med varierande hastighet genom mig.

Ena dagen:
Jag har inte mått så här bra på många år, jag är kung över världen och inget ska stoppa mig nu!!
Några dagar senare:
Jag har inte mått så här dåligt på många år, måste söka vård och hämta ut ångestdämpande.

Ena timmen: Jag är fan bra på allt jag gör, och sjukt trevlig dessutom, det är bara otur som gör att ingen kallar mig till jobbintervju, snart vänder allt och livet kommer bli rosor igen!
Någon timme senare: Jag är inte gjord för den här världen, jag är för svag, ynklig, sjuklig, saknar driv och självdisciplin, jag kommer aldrig att bli en normal, fungerande och anpassad människa, jag är helt beroende av att folk tar hand om mig och om evolutionen hade haft något att säga till om så hade jag avlivats på momangen.

Ena veckan:
Fyfan vad energin är på topp, jag går upp åtta varje morgon, söker massor av jobb, övningskör och fågelskådar med pappa, planterar om alla växter, städar hela lägenheten, går och shoppar och åker iväg och träffar kompisar.
Den påföljande veckan: Kan omöjligt komma ur sängen före klockan 12, får svårt att andas när jag ens tittar på min jobbsökarflik, lämnar knappt lägenheten om det inte är kris, orkar varken diska, städa eller vattna blommorna, spenderar dagen med att sitta och stirra på datorn eller somna i TV-soffan.

Och när jag äntligen känner mig pigg och pepp en dag så kommer min vän kroppen och bah "akut illamående, kräkkänslor, yrsel, räserbajs från helvetet och vips fillibabba en muskelbristning i vaden så du inte ens kan gå hihihihihi GOT YA!"

En tur till Liseberg i sommar kommer ju vara rena sömnpillret i jämförelse.

Vad feminismen innebär för mig i vardagen

I gymnasiet skrev jag en skämtsam argumenterande text om hur mycket bättre världen skulle vara om kvinnor styrde den, och några år senare läste jag en högskolekurs i genusvetenskap. Ändå är det inte förrän på senare tid (senaste året typ?) som jag på allvar har satt mig in i feminismen - börjat läsa feministisk litteratur och följa bloggar och facebooksidor på temat. Det märks att fler och fler är med på spåret, och att en samhällsförändring kan vara i antågande, men tills dess vill jag fundera över vad feminismen hittills har gett mig rent konkret. Så här kommer några saker jag kom på just nu!

- Jag lägger alltid märke till könsfördelning och sexistiska budskap i media, som filmer, TV och TV-spel. Det kan bli ganska jobbigt att ständigt störa sig på detta, men samtidigt behövs det att folk stör sig och säger ifrån för att vi ska få en förändring!

- När jag ser ett TV-program (oskriptat, typ paneler och dokumentärer) med endast eller mestadels kvinnliga medverkande, så stannar jag alltid upp och tittar, istället för att som förut kanske tänka "snark, massa tjattriga kvinnor" (internaliserat kvinnohat).

- Jag har blivit medveten om vilka metoder män använder för att mästra kvinnor i vardagen, och jag tar inte skiten längre.

- Jag har funnit personlig kraft att stå upp för mig själv och stå på mig, i alla möjliga sammanhang.

- Jag känner solidaritet med alla kvinnor, och är extra benägen att försöka förstå, stötta och hjälpa dem - även om jag såklart aldrig kommer att gilla alla kvinnor.

- Jag känner mig mer förstående inför min mamma och hennes relation till min klassiskt mansgrisiga och härskande pappa (som jag såklart fortfarande tycker om även om jag ser hans beteende i ett annat ljus nu).

- Jag har blivit mer medveten om mitt kroppsspråk och sätt att agera och röra mig, och testat att byta ut mina typiskt kvinnliga beteenden mot typiskt manliga. Jag har märkt vilken skillnad det gör för hur stark och mäktig man känner sig, samtidigt som jag inte gillar hur det ibland innebär att visa mindre hänsyn, ödmjukhet och omtänksamhet mot andra.

- Jag har lärt mig mer om hur olika sorters förtryck samexisterar, och blivit mer medveten om hur jag själv ser på och agerar mot andra förtryckta grupper.

- Jag har fått nytt hopp om hur vi kan skapa ett bättre samhälle och en bättre värld, och jag är sjukt pepp på att kämpa med mina feministiska medmänniskor för detta!

Den konstruerade kvinnan

Det senaste i kriget mot kvinnokroppen är en reklamserie från Veet  där det menas att en kvinna som inte rakar ben och armhålor förvandlas till en man. Förutom att reklamfilmerna är avskyvärda på mer än ett sätt, så är det ett perfekt exempel på hur "påhittad" kvinnokroppen är. Kvinnligt utseende är konstgjort utseende. En ofixad kvinna är mer som en man. Vad hemskt?!

Det vi idag ser som kvinnligt utseende, är väldigt långt ifrån vad en kvinna är rent biologiskt. Kvinnligt utseende idag är rakning, bantning, sminkning, hårstyling, formande kläder och inte sällan operationer. En helt ofixad kvinnokropp ses inte som kvinnlig. En kvinna som inte "bryr sig om sitt utseende" ser mer ut som en man.

Att se ut som en kvinna är mycket tidskrävande, dyrt och ofta smärtsamt. Det är självklart inget fel i att vilja göra sig fin - smink och kläder är ju faktiskt roligt, hårfri hud kan vara både fint och skönt. Men gränsen för vad som är vettigt ur både ett samhälls- och individperspektiv är sedan länge passerad. Konsekvenserna av dagens otroligt konstgjorda kvinnoideal är psykisk ohälsa som drabbar nästan alla kvinnor på ett eller annat sätt. För att inte tala om vad mänskligheten hade kunnat lägga all den utseendefixerade energin på istället...

Vikten av att svälja sin privilegierade stolthet

Den här texten syftar till att försöka förklara för män varför kvinnliga feminister ofta är snabba att avfärda deras synpunkter, råd och kritik. Jag skriver dock i egenskap av både "förtryckt" (kvinna) och "förtryckare" (vit/cis/hetero/funktionell etc), och kan alltså se mig själv på båda sidorna av myntet. Observera att förtryck ofta inte är medvetet, och att du troligen inte själv valt att tillhöra den förtryckande gruppen, men det betyder inte att du inte är en del av förtrycket.


En ingrediens i dagens könsmaktsordning och könsrollerna som kommer med det, är som bekant att män - generellt sett och i förhållande till kvinnor - är vana att ta mycket plats, att alltid bli lyssnade på och tagna på allvar, särskilt av kvinnor. Kvinnor är däremot vana att vid att män inte lyssnar eller tar oss på allvar, vi blir ofta avbrutna, avfärdade eller skrattade åt.

Det som händer när en grupp kvinnor fått ett "feministiskt uppvaknande" är att vi bestämmer oss för att inte finna oss i det längre. När vi är i andra sammanhang fortsätter det såklart att hända, men just i våra egna feministiska rum är det så otroligt skönt att få föra våra egna diskussioner och bli tagna på allvar, utan att män hela tiden ska lägga sig i.

Så när en man, i all väl mening, ändå gör det, så blir det ofta en stark motreaktion. Vi kvinnor klarar att föra vår kamp själva, vi behöver inte mäns tips, råd och konstruktiva kritik. Män har synts och hörts tillräckligt, det är vår tur nu.

Det bästa man kan göra som "allierad" till en förtryckt grupp (kvinnor, rasifierade, hbtq etc.), är att lyssna på deras berättelser och perspektiv, försöka förstå upplevelserna, reflektera över sina egna beteenden och aktivt stoppa negativa beteenden hos både en själv och ens medmänniskor. Istället för att ta plats och tala för eller till gruppen, lyft fram personer ur gruppen så de får föra sin egen talan.

Att i egenskap av medlem av den förtryckande gruppen, med vana att - i förhållande till de förtryckta - bli hörd och tagen på allvar, komma med "konstruktiv kritik", kommer inte att mötas med tacksamhet. Du behövs liksom inte i det sammanhanget. Och du hörs dessutom nog i andra sammanhang.

Det som sedan händer när en privilegierad människa inte blir hörd, uppmärksammad, tagen på allvar och upplyft på piedestal för sina upplysta privilegierade tankar som de så snällt skänker till den lägre stående gruppen - är att personen ofta blir väldigt kränkt. Det är en kränkthet som är annorlunda från när förtryckta människor blir kränkta, helt enkelt för att det är så ovant. Som privilegierad är man så van att bli tagen på allvar, särskilt utav den grupp man förtrycker. Och det svider att bli fråntagen sin makt.

Men istället för att bli kränkt och ropa "manshat", "omvänd rasism" och så vidare, så ta ett steg tillbaka och vänd dina känslor inåt. Inse att medlemmar ur den förtryckta gruppen får den känslan hela tiden. På grund av din grupps förtryck. Insikten svider som fan till en början, alla människor vill ju bevara sin självbild och inte erkänna att de är en del i ett förtryck. Men om du verkligen är en allierad, och vill att gruppens status ska höjas i förhållande till din, så är det helt nödvändigt att du sväljer din stolthet och använder erfarenheten till något positivt, istället för att slå ifrån och avfärda det som överreaktioner och "omvänt hat". Först när vi till fullo har insett vad våra egna privilegier innebär, kan vi börja ge upp dem och lämna plats åt andra människor.